hastigare.blogg.se

Jag skulle städa idag. Just så var det. Jag skulle sortera smutstvätten, skilja på urtvättade ljusa kläder och den blåa tröjan som varnar om avfärgning. I nuläget finns det ingen chans att para rena sockor, eftersom återstående tappat sina hjärtevänner till mitt sock-rockande som jag kör med sju dagar i veckan om jag inte lyckas rätt på första dragningen av sockpar. De djupa tallrikarna och "glasskopparna" som alla (och alltid av någon andlending... äter jag kanske för mycket glass och mysli?) blivit använda skulle diskas. Samt skulle jag köra spår-träning med damsugaren och se till så att alla suddflisor efter de fem senaste teckningarna hittades.

Mellan de nervinklade spelgardinen vet jag att solen skiner. Därmed borde jag ta mig en joggingrunda runt koloniträdgården innan det blir kväll. Jag påminner mig själv i bakhuvudet att jag hade tänkt börja stretcha dagligen. "Ingen stretchning före uppvärmning", hör jag i bakhuvudet. Alltså är joggingrundan ett måste. Kanske sen. 

 

För här sitter jag. I sängen med en bok i ett format jag hade lovat att aldrig använda. E-boken. Jag älskar ju böcker och möjligheten till att bläddra. Nu känns det precis som att jag sitter och läser väggen på facebook. Ingen skillnad. Inte kan jag heller låtsas vara hip och fotografera en fint komponerad bild med boken liggandes bredvid en fylld glasskopp blandat med fräsha bär direkt från den holländska fryspåsen. Jag börjar misstänka att jag igår åt upp den sista glassen jag köpt för ett lurande erbjudande med signalerande gul prislapp (trots att jag inte sparade några pengar eftersom jag köpte svamparna som jag aldrig åt innan de skrumpnade ihop). 

 

Det värsta är att jag betalade för boken. För att få den billigare och för att få slukläsa några sidor för att bara kolla om det var vad jag trodde. Jag har ju verkligen inte för lite att göra. Nej nej. Men bokens aptitretande text på Adlibris stal min uppmärksamhet; är detta boken som publicerar min idé? Den lät farligt lik. Med trumpen min och svag avund började jag läsa. Plötsligt befinner jag mig på sida hundratolv. 

 

Okej. Jag erkänner. Den duger. Men jag SKA ännu damsuga, diska, sortera tvätt, jogga, stretcha, utföra en bokanalys på en annan bok och köpa glass (förhoppningsvis i nedsatt pris). Om jag inte hinner skickar jag iväg ett klagomål till författaren av boken som stal min onsdag. För så bra var den inte. Jag skulle ha kunnat hitta någon att städa min lägenhet för priset som jag spenderade på boken. I alla fall hade min lillasyster gjort det gladerligen när hon var tio.