hastigare.blogg.se

I jämförelse med hur det gick på ridbanan tisdags och onsdags, så gick det riktigt dåligt igår. Dock testade jag något nytt, vilket antagligen bidrog till svårigheterna. 

 

Ibland när man sitter där uppe på hästen och funderar på om man borde vara arg och ta ut min vrede på hästen eller ej, då känner jag att jag är en riktigt dålig ryttare. Mitt mål är ju att jag ska klara av att ha tålamod och hålla lugnet kvar, även om hästen "trilskas" och vägrar gå. 

 

Med Eros är det så. Han är för feg för att gå först i ledet, och vill gärna följa efter någon, även om du bara själv går på promenad med honom. Han gillar inte att gå framför handen. Då blir han osäker och går knyckigt. Och detta blir lätt ett problem när man sitter uppe på hans rygg. Han VÄGRAR gå framåt så fort han ska ta steget av stallgården. Och det är inte så att han står och trampar, spänner sig eller betér sig hetsigt och oroligt eller gnäggar till hästkompisen som står kvar i stallet. Han helt enkelt bara vägrar gå - låser fast fötterna i marken och stänger mig ute som om jag inte fanns där.

 

Detta hade vi ju också tidigare problem med på ridbanan. Dock har det ju fungerat ganska bra nu (på ridbanan), tills man börjar kräva något. 

 

Så det verkar lite som att han måste få en boost i självförtroendet och massvis med beröm när han gör något bra. Problemet är att han inte verkar förstå att en klapp betyder "bra". Godis skulle fungera om det inte var så att jag han måste stå stilla för att kunna ge godiset från ryggen. Då blir det ju "stillaståendet" som man belönar (även om jag själv stannar honom).

 

Så ibland när man sitter där och har kämpat en längre stund, och hästen inte lyssnar. Då undrar jag ibland om jag borde bli arg. Enligt mina principer är det fel. Hur i hela friden skulle hästen förstå min ilska där jag sitter uppe på hans rygg? Han har ju inte gjort något dåligt eller skadat någon så att det skulle löna sig att få "bita tillbaka". Annat är det ju om man står på marken och han skulle gå över mig. Då får jag förstås säga ifrån för att han ska respektera mitt utrymme. 

 

Men vad gäller när man sitter på hästryggen? Är det jag som inkräktar på hans utrymme?

 

Är det helt enkelt så att det är dags att börja om, från marken? Longeringen fungerar nästintill felfritt. Så jag tror det är parelli-lekarna man kanske borde vända sig till. Att leka, så måste han tänka lite mer. Jag tror det får bli så. 

 

Sådana här gånger önskar jag att jag skulle få hjälp av en instruktör i natural horsemanship som kan lära mig att se efter rätt saker vid rätt tidpunkt. Internet räcker inte riktigt lärare. Inte sådana här gånger. 

 

 

Jag kan säga att det var otroligt skönt att ta en ridtur på Byr efter att jag kämpat i nästan två timmar (på en minimal uteritt) med Eros. Byr gick som fläckfritt och verkade uppskatta att få sträcka ut i en liten galopp längs åkersvägen.