Klockan är 12:53.
Paus från vad vi kallar examensskrivandet. Eller ja. Det räknas att man vrider och vänder på rubriken en stund och frågar sig om (den kommande) uppsatsen fortfarande handlar om samma ämne. Den välkända ångesten och hans polare klättrar med hjälp av ishackor upp över axeln och sneglar upp mot toppen - huvudet - och säger "Inte långt kvar nu grabbar".
Jag drar en suck och andas ut med att kika in på hastnet, medan ångesten fäster om sina linor.
"Skogsmulle söker nytt hem".
Dvs. bäst före datumet har gått ut och ingen har lust att planera begravningen. Lättare att få ut extra slant för lördagsgodiset istället för att hitta en skogshuggare som har lust att gräva en grop inkommande söndag.
Bläddrar vidare.
Dressyrvalack. Intressant.
"Men kan behöva ha rutinerad ryttare om du vill rida dressyr på högre nivå då han kan bli het och vill visa alla sina konster samtidigt om man pressar honom".
Här har vi en jonglerare, med fyra ben i luften och två rumphalvor på marken.
Nästa.
Längdhopp över fjorton islandshästar i regnbågens alla färger. Vi nynnar på Pocahontas "Färger i en vind" medan vi scrollar vidare.
"Trevliga" halvblod med egna åsikter: "gillar att hoppa" - visar sina talanger i ögonblicksbilder som rullar över skärmen i takt med att jag scrollar.
Min höjdskräck och tanken på att behöva flyga utan en andre-pilot, lockar inte mig. Så vi bläddrar vidare.
Jahap. Så har vi trasslat in oss i manen på en frieser igen. Stor, svart, tung, vacker kung som galopperar i slow-motion. 90.000 kr.
Pausen är slut.
Ångesten vill fortsätta klättra och har gjort sig redo. "Nu tar vi sista sträckan grabbar!"
frieser,
häst,
Kommentera
