Ibland hittar jag minsann underliga filmer. Filmer som är så "Spot-on" att jag vill skratta, gråta, ångesta och känna mig som en del av verkligheten. Veta att "Nej Malin, du är minsann inte ensam på den planen heller".
Jag letar ständigt efter dessa filmer. De är sällsynta. De är den godaste jordgubben av ett tjugotal i en plastlåda. De är svåra att peka ut, men hittar man den lever man lite längre - känns det som.
De som lyckas beröra på riktigt, på ett realistiskt djup, med en stor igenkänningsfaktor. Filmer som inte byter scen eller bild när skådespelaren sagt allt. De som håller kvar i känslan lite länge. Filmer som inte har ett svart-vitt-tänkande. Dessa filmer har hundratio vackra och fula gråa nyanser av verkligheten. Sådant som inte alltid slutar med att hästen får sin brud och rider in i solnedgången på sin vita prins. Eller, nej...hur blev det där nu...? Ni förstår.
Ibland blir det helt enkelt för mycket Hollywood som helt enkelt inte fungerar i vår verklighet. Uttröttande. Det behöver verkligen inte alltid handla om "på liv och död". Ibland räcker det med det där vardagliga. Det är då vi njuter av filmer som Les amours imaginaires ("Heartbeats" är engelska namnet på filmen), regisserad av Xavier Dolan. På franska, ja. Men tack vare swefilmer gick det bra att se den med undertext.
Nej. se inte trailern. Se filmen om du är lite trött på Hollywood.
Heartbeats,
Les amours imaginaires,
Xavier Dolan,
film,
filmer,
Kommentera