hastigare.blogg.se

 (Alla bilder lånade från flickr.com)

Sedan den första gången mina ben dinglade på var sida av en häst har det varit en självklarhet för mig att använda hjälm. Hjälmen fanns och finns där som en trygghet för att öka chansen att överleva ifall olyckan skulle vara framme. Polisen besökte lågstadiet och improviserade en olycka med att släppa ett ägg i golvet. Det gick som det gick med just det ägget. Sedan knäppte de fast en miniatyrhjälm runt ett nytt ägg, och ägget klarade sig. Och jag var helt övertygad att om jag inte använde hjälm så skulle min hjärna läcka ut som en gul sörja. Och det hade ju varit synd. Eftersom jag just då kände att jag inte levt hela mitt liv som jag så gärna ville göra, speciellt om jultomten hade tänkt ge mig en häst inkommande jul. Vem kunde veta?

Visserligen pratade inte polisen om ridning som grundorsak till användning av hjälm. Men jag visste ju att man absolut kunde galoppera lika snabbt som min gamla cykel rullade. Fastän jag ansåg mig själv ha full kontroll över cykeln, samt att jag dessutom ofta testade denna kontroll med diverse trix medan jag satt i cykelsadeln (kunde jag undvika att hålla i styret kring nästa krök?), var det en större orsak att ha hjälm på huvudet.

Ändå slutade jag använda cykelhjälm när jag började sjuan. Varför? För att alla visste att den förstörde frisyren. Helt logiskt liksom...eller?

Ridhjälmen behöll jag dock eftersom jag aldrig litade så pass mycket på hästen att jag ville lägga mitt liv i risk ifall något skulle ske; att hästen blev rädd och stack, att den hoppade ut framför en bil, att jag skulle falla av i en snabb sväng, i en tvärnitning, i ett konstigt grodhopp – ja allt kunde ske utav en enda orsak; att jag och hästen inte hade full tillit hos varandra. Att sätta sig i sadeln innebar inte full synkronisering med hästen i mina ögon. Hästen kunde inte lova dyrt och heligt i domstol att jag aldrig skulle åka av. Det var alltså mitt eget ansvar att se till att klara mig ifall detta skulle ske.

Hjälm har inte alltid varit en självklarhet runtom i världen. Och är fortfarande inte något som i vissa delar av världen inte ens existerar. Det var engelsmännen som började använda hjälm när de hoppade med sina hästar. Det engelska sättet att rida – att man sitter i ett så kallat ”hunt-säte”, vilket jag antar kommer från jaktridningen (hunting = jaga) som sedan långt tillbaka varit något som engelsmännen sysslat med. Eftersom denna jaktridning krävde att man skulle klara av att korsa murar, häckar och stängsel till häst för att kunna följa jaktbytet, blev det så småningom aktuellt med ridhjälm då man märkte att det nog inte var helt riskfritt i att få hästen att gå över stock och sten.

            Snart nog tillämpade man denna utstyrsel till andra ridsporter. Då främst sporter med fart och fläng, t.ex alla former av galoppsporten, distansridning och alla former av hoppning.

            Hjälmen fick väldigt sent ett spänne under hakan, eftersom man länge ville hålla hjälmen till kategorin ”hatt”. Jag antar efter att dessa ”hattar” åkt av ett flertal gånger före ryttaren ens träffat marken, bestämde man sig för att börja tillämpa spännen under hakan.

När galoppsporten kom till USA, tillämpade även dem ridhjälmen som en del av tävlingsutstyrseln. Men ridhjälmen har inte förrän nu börjat användas även i vissa westerngrenar. Fortfarande är ridhjälmen främst något som används som ”en del av stilen” än som säkerhet på de flesta håll i världen. Att mixa stilar är inte det populäraste. I USA kämpar man fortfarande för att införa lagar om användningen av ridhjälm. I New York lyckades man 1999 införa en lag om krav på att använda ridhjälm för alla under 14 OM de red i det så kallade ”hunt-sätet”.

Jämför man hunt-sätet och westernsätet, så kan man ju anta att amerikanerna länge känt sig så säkra i sina westernsadlar eftersom de har hornet att greppa, högre kanter bak och fram som kanske (endast kanske) minskar chansen att flyga av, medan de sett på de engelska sadlarna som något väldigt ”bart” och osäkert – en bekvämare sort av ”barbacka-ridning”. 

På senare tid har dock ridhjälmen börjat användas av de flesta yngre ryttare runtom i USA, trots utan lagstadga och det är därmed endast på tävlingar i högre klasser man fortsatt med att använda hatt – samt de som helt enkelt sitter i gamla traditioner och häckar. Då kan vi alltså jämföra denna hatt med de dressyrhattar som eliten använder sig av. Därmed är hjälmen något som åker av när tilliten och kontrollen över hästen ökar. Det är hemskt sällan vi ser de franska lipizzaner-ryttarna använda hjälm. Dessa hästar rids också väldigt kontrollerat och under väldigt effektiva träningsmetoder som skapat denna ”kontroll”.

Där kommer vi tillbaka till mig som cyklist i högstadiet.  Hjälmen åkte av för att jag trodde och tror mig ha kontroll. 

Det är här som natural horsemanship råkat ut för arga klagomål på grund av ridning utan hjälm som setts ha blivit allt normalare bland unga ryttare som tillämpat den sortens hästhantering. NH-ryttarna anser sig själva ha så pass mycket kontroll över läget att de inte känner behovet av att använda hjälm – situationen känns inte längre riskfylld.

Istället har dessa anklagelser klättrat över på hela träningssättet/ridstilen som en utövning, även om hjälmen inte har något med ridstilen att göra. Att använda sig av hjälm eller inte är ett personligt val. Men föräldrar till ryttare under 18 år bör avgöra ifall deras barn skall använda hjälm eller ej. 

Galopperar lilla Lisa runt i hagen på sin ponny och gör fantastiska konster utan hjälm är det inte Lisas fel att hon inte använder hjälm. Det är hennes föräldrars ansvar att se till så att hon inte råkar illa ut. För att minska denna risk kunde hjälmen användas, men även skyddsväst om föräldern så tycker - ishockeyskydd om man skall vara aningen överdriven. 

Det är här jag anser att bråket gått för långt. Vissa påstår att hästsajter som Hippson inte borde publicera bilder eller videor av ryttare som rider utan hjälm. Därmed får kulturer som den västerländska ridningen, nomader i Mongoliet, Araber ridandes på sina arabhästar och flertalet hög-akademiska ridstilar hamna i skuggan endast på grund av en sak – hjälmen. 

Det är nu jag vill att folk släpper sina förutfattade meningar och tänker till. Ska man skymfa vissa sorters ridstilar tack vare att alla inte gör det säkert med hjälmen på huvudet? Ska inte folk själva kunna bestämma hur de rider? Med eller utan hjälm. Såklart anser jag precis som så många andra med lite vett att barn inte ska bestämma detta själva. Det är här som vuxna i deras omgivning avgör vad som händer.

Däremot kan jag hålla med hjälm-fantasterna i att t.ex bilder på barn som rider utan hjälm inte borde publiceras på sajter som Hippson. Eftersom barn gärna ifrågasätter andra barns gärningar. Röker hon som är fjorton, så röker jag också, tänker en trettonåring. Men röker gubben utanför kiosken, så är det annat - han är ju vuxen och har gjort sitt eget beslut. 

Det är här som uppfostringen sätter sitt spår.

Är man över 18 år bör man själv kunna fastställ vad man anser är tryggt eller inte. Är det tryggt att stå och måla en husvägg på en ranglig stege fem meter upp i luften? Är det tryggt att cykla salongsberusad hem från puben med en kompis sittandes på pakethållaren? Är det tryggt att testa motorcykeln utan hjälm på en ledig parkering? Är det tryggt att åka längdskidor i en stupande backe? Är det tryggt att sitta med en proffskamera bakom en buske på savannen och spionera på ett lejon? Är det tryggt att klättra Mount Everest? Är det tryggt att sitta barbacka på hästen i hagen utan någon utrustning?

 Avgör själv.

Detta handlar alltså inte bara om ridningen. Detta handlar om allt vad vi människor gör för val i olika riskfyllda situationer. Finns risken, tänk extra. Finns inte risken, tänk en gång till. Flertalet av oss människor har alltid känt ett drag till att göra saker som ger oss adrenalin-kicken av ”nu jävlar är det spännande”.

Det finns en orsak till varför vi anser att man ska använda ridhjälm, så tänk efter. Det finns en orsak till varför man inte borde dricka för mycket alkohol, eller köra fort på hala vägar, eller göra andra beslut.

Det handlar om våra egna beslut. Hur stor är risken? 

Varje person över 18 år gör sina egna beslut. Vi skulle kunna tycka att lindansare på cirkus borde använda hjälm, eller killarna i skateparken, när vi egentligen endast behöver göra beslutet för vår egen personliga del.

Vad kan du tänka dig att göra under vilken risk?

Avgör själv.

De som är under 18 år bör få vägledning, men vi kan inte tvinga dem att se på Telle Tubbies och rosa kaniner tills de är 18 och missa alla katastrofer och traumatiserande händelser i risk för att får mentala skador för livet. Av misstag lär man sig. Men det är bra så länge man kan göra misstagen med hjälm på huvudet.