Sedan urminnes tider har jag alltid bitit på naglarna. Nu lät ju det säkert jättefräsht efter att rubriken löd som den gjorde. Men sanningen är också den att jag inbillar mig att det finns en orsak till mitt gnagande och nagelspottande då jag funnit bekvämligheten i att ha korta naglar (korta naglar - mindre skit), samt att det är så mycket lättare att sätta ackorden på gitarren och inte skrapa sig i ansiktet i sömnen. Jag hade ju kunnat använda en nagelsax. Men vem har tid med sådant när man har en nagelsax i käften direktkopplad till hjärnkontoret som gör att du kan forma naglarna som med en avancerad cirkelsåg.
Dock var det egentligen inte mitt erkännande om nagelbitande som skulle fungera som dagens brödtext, det var nog snarare något jag smög in som en ljudlös fis. Och efter att jag sagt vad jag vill säga med detta inlägg, så kommer denna detalj att vara så gott som bortglömd.
Jag har på känn att vi hästmänniskor lever ett friskare liv tack vare att vi ständigt är lortgrisar och därmed utsätter oss för en massa bakterier som bygger upp vårt immunsystem till en tvättäkta berlinmur. Och det är inte konstigt att vi är bekväma med att leva skitigt. Observera att detta sker i hemlighet från de civiliserade människorna vi omringas av utanför stallmiljön.
Vad som händer i stallet, stannar i stallet. Ingen behöver veta att vi puffar nypruttad hästskit med foten från bilvägen och borstar torkat bajs från hästens svans. För oss är detta som att sätta papper i printern - något som kanske inte är så kul men måste göras. Att hoppa över dynghögarna i hagen slopade vi för längesedan, även om vi kanske undviker dem på vintern för att inte vricka fötterna av oss.
Läderridstövlarna är renare än oss själva, eftersom dessa inte får sitta på medan vi mockar och skrapar urin-spån från boxgolvet. Ridstövlarna är för dyra för sådant grovjobb. Till detta grovjobb använder vi "nödlösnings-skor" som i princip kan vara allt mellan flip-flops och gummistövlar - beror väl på årstid och nivån av hur "okänsliga" vi känner oss för stunden.
Att vi har "hästmjäll" (stöv) och all resterande damm ingrott på våra händer är bara en liten detalj vi sällan tänker på - ett extra hudlager som gör att du tål lite mera när grimskaftet glider i händerna på dig. Detta skulle jag jämföra med den vita kalken som tyngdlyftare med flit täcker sina handflator med.
Att vår snor ser svart ut på näsduken när vi väl torkar våra skitiga näsor är också bara en liten detalj. Det är nästan häftigt om man ständigt får slå rekord med äckligheter, och sedan kunna ha roligt över dessa. Sedan är det ingen konstighet att ridhandskarna mer än oftast fungerar som näsduk. För vem fan har tid att dra upp en vit pappersnäsduk ur fickan medan du galopperar i full fart över åkern och snoren flyger? Du behöver ju bara göra precis vad en snorig unge i pulkbacken gör: torka näsan i handsken. Vilket oftast är orsaken till att i alla fall jag köper sandfärgade eller mörka ridvantar. Ibland får man vrida och vinkla handen för att inte torka snor på snor. Ridbyxan fungerar som platsen för att "torka av snoren". Helt mänskligt eller hur? Ingen äcklighetsgräns här inte.
Några gånger har jag till och med funderat på om jag borde göra som farfar - köpa en allt-i-allo duk att torka allt som behöver torkas med. Hästmular, läderstövlar, näsor och ja...våta händer efter toalettbesöket. Nej just det. Ibland glömmer vi att tvätta händerna efter toabesöken. Det är ju otroligt jobbigt att gå runt med våta händer i ett stall. Men däremot är det viktigt att hästutrustningen och speciellt betten är rena.
Alla stall har heller inte några toaletter. Då gör man som en utekväll på danspaviljongen om man inte betalat in sig på området. Drar till skogs.
Det känns fel att här på bloggen börja dra upp alla smålösningar som återgärder man ibland vidtagit för att fixa vad som bör fixas. En söndrig stallgrep hindrar dig inte från att mocka (if you know what I mean). Och lite hästsnor här och dreggel där är ju bara urgulligt.
Och inte kan vi låta bli att tycka att Erik Englund är kungen av hästgos (se länk och video), även om vi nog inte borde erkänna det högt.
På senare tid har jag och mina stallkompisar börjat diskutera det här med ridstil, eftersom vi under en längre tid hört till ryttare som inte brytt sig i hur vi klätt oss i stallet. Hästarna har varit betydligt mer välskötta än oss. Flera åriga ridbyxor med hål i baken och en söndrig dragkedja, ridsockor som förstör alla försök till att få något att matcha, ridskor som köpts in från närmsta lanthandel för att de förra läckte in allt som kan läcka in, chaps som fått bli sydda, tejpade och brända för att hålla alla dragkedjor, gummiband och knappar på plats.
Så i fjol, ungefär under samma tid som jag började blogga bestämde jag mig för att försöka skärpa mig - se lite vettigare ut ifall en bild knäpptes av oss i stallet. Det var då jag satsade i nya ridbyxor, ridstövlar och en ordenlig jacka. Usch vilka onödiga pengar som gick. Haha...
Dessa nyinköpta ridkläder ligger dock hemma 3/4 delar av året, eftersom de är för fina för att användas när det är snö, regn, plask och geggigt. Annars ser man väl ut så här:
Mitt senaste offer för "vi-tar-vad-vi-har-skor" blev mina timberland-kängor. Kanske inte det bästa val jag gjort. Men jag tyckte att det fick börja duga som stallskor eftersom de trots allt inte kommer att få se några andra skogsturer eller äventyr i naturen om jag inte tar med dem till stallet. Jeansen har en repa i baken och blev därmed triangelmärkta till att endast klara av stall-miljö. Chapsen har i mammas ögon sett sina sista dagar, efterso mjag alltid finner dem i lådan med "grovavfall" i pannrummet. Dock är jag envis och håller dem vid liv med svart-tejp och nål å tråd.
Jag hade kunnat dra upp fler erkännanden av äckligheter, men jag har svårt att verkligen se vad som är "äckligt" och har just nu försökt tänka genom civiliserade människors ögon.
Men visst, det kanske inte är alla som tar vattenpaus vid stallets vattenslang och delar en halvtorkad och otvättad morot med hästen som "mellanmål". Det är kanske bl.a där vi skiljer oss åt från civilisationen.
Efter vad vi gör är det inte så hemskt mycket som får oss att tycka "usch vad äckligt", utan ett sådant beteende är nog endast en fasad vi håller upp för att passa in. Det är liksom lättare att säga att dina skor är täckt av gyttja än hästbajs. Eller hur?
hastigare.blogg.se,
hästliv,
hästmänniska,
hästskit,
ridkläder,
skit,
skit under naglarna,
stall,
2 kommentarer
Johanna
16 Apr 2015 18:16
Haha, gud va ja älskar hitche inlägge, skratta me genom a fö e je så right on point så e itt e sant! Tummen upp! :'D
Jessica
16 Apr 2015 19:56
Som di bruk säj, WORD:) jättekul ti lies å stämmer ti varje punkt!!:)
Kommentera