I natt red jag barbacka runt på Weigela genom vardagsrum och kök hemma hos mina föräldrar. Jag övade bugningar - att klättra upp på hennes rygg medan hon bugade - och galoppfattningar. Dessutom hade hon en underbart svävande trav som påminde om att hoppa i sängen. Jag trixade framför tv:n i vardagsrummet och visade för mamma och pappa vad jag lärt det gamla halvblodsstoet. Visst var de imponerade och klappade i händerna innan de vände på huvudena tillbaka till Allsång på Skansen.
Ingen verkade bry sig om att jag red inomhus, och det i verkligheten låga taket verkade inte vara något bekymmer. Och svängrum verkade det finnas gott om. Även om det var aningen snävt att vända i galoppen på köksmattan lyckades vi alltid. Och jag var väldigt glad över att Weigela plötsligt inte var den styva häst hon alltid varit, och jag undrade ett slag om hon verkligen var min eller ridskolans. Men det spelade inte så stor roll. För den stunden var jag lyckligare än jag varit på länge. Den lyckan höll även i sig hela dagen, efter att jag släpat mig ur sängen vid halv 8, för att trippa på tå över det stökiga golvet, och hitta varmvattenkranen i duschen med mina kisande och trötta ögon.
Hur mitt huvud och undermedvetna lyckats skapa något så fint för en gångs skull medan jag sov, förblir en obesvarad gåta. Eftersom jag annars ofta drömmer om att jag räddar hunden (med de korta benen) från att dö i en översvämning - eller så att säga i en vattenivå på 50cm, eller gråter över att mamma måste avlivas på grund av ett brutet ben, samtidigt som jag där emellan försöker ta mig ut genom evighetsspel av labyrinter eller utmaningar gjorda av någon högre makt. Big Brother kanske?
Kanske den högre makten tyckte att jag behövde en välförtjänt paus och inte behöva jagas av en psykopat om och om igen. Härligt. Vi får hoppas på mera köksmattgalopprundor. För det hör var jäkligt skoj.
God natt.
Det här är Weigela en het sommardag för många många år sedan. Hon var ett fint litet sto som tydligen satt djupare hovspår än jag anat i mitt undermedvetna. Även om vi bara hade en sommar tillsammans.
halvblod,
häst,
hästblogg,
hästdrömmar,
weigela,
Kommentera